Internationell handel och logistik är komplexa. Länder har olika lagar och regler och det är verkligen en utmaning att förstå och följa dem. Standardiserade globala regler, s.k. leveransvillkor, även kända som Incoterms 2020, har därför införts.
Table of Contents
Leveransvillkor är standardavtalet som används för att definiera skyldigheter och ansvar mellan säljaren och köparen i samband med varuförsändelser. Enkelt uttryckt bestämmer leveransvillkoren hur långt in i processen leverantören kommer att säkerställa varornas förflyttning och vid vilken tidpunkt köparen tar över transportförfarandet.
Det finns två huvudaspekter att ta hänsyn till:
Dessutom fastställs i vissa Incoterms om lasten behöver försäkras.
Incoterms är något som alla som skickar varor internationellt kommer att stöta på förr eller senare. Incoterms är en förkortning för International Commercial Terms och är en uppsättning av fördefinierade handelsvillkor, som rör internationell handelsrätt. Dessa villkor fastställer rättigheterna och skyldigheterna för de parter som är involverade i köp eller försäljning av varor.
Varför behövs Incoterms? Incoterms behövs eftersom internationell handel och logistik är komplexa och länder har olika lagar och regler, som ofta är svåra att förstå och följa. Vid internationella transporter finns risken annars att reglerna tolkas olika i olika länder.
För att göra reglerna vid internationella transporter mer begripliga för både köpare och säljare har standardiserade globala regler, s.k. leveransvillkor eller Incoterms införts.
Incoterms anger även vem som ansvarar för lastning och lossning av varorna. Incoterms® 2020.
Incoterms kan kännas igen genom en uppsättning av villkor med tre bokstäver, som oftast ingår i internationella avtal om försäljning av varor. Dessa villkor ingår i försäljningsavtalen för att tillhandahålla en standardlösning för leveranskostnader, risker och ansvar. När man skickar varor internationellt, är det viktigt att känna till innebörden av olika leveransvillkor.
Incoterms markeras med tre bokstäver följt av en plats: T.ex. CIF London. Detta ger köparen och säljaren information om regler, risker och leveranskostnader, beroende på plats. För att förstå innebörden av denna Incoterm, måste vi först förstå de olika Incotermstyperna.
Totalt finns det 11 regler som definierar vem som är ansvarig för vad vid internationella transaktioner: EXW, FCA, FOB, FAS, CPT, CIF, CFR, CIP, DPU, DAP, DDP. Olika Incoterms används för olika typer av transporter. När det gäller transport, är dessa villkor indelade i två kategorier:
Den senaste uppsättningen av Incoterms, dvs. Incoterms 2020, är den nionde officiella versionen av Incoterms och publicerades den 10 september 2019. Internationella handelskammaren publicerade det första verket om internationella handelsvillkor 1923, men den första Incotermen publicerades officiellt 1936 och uppdaterades under de kommande åren.
Även om Incoterms används för att skapa klarhet om transaktionen och reglerna för internationell transport, kan de vid första anblicken verka svåra att förstå. För en lekman kanske “CIF Incoterms” inte betyder så mycket. Tredjepartslogistikföretag såsom MyDello hanterar Incoterms varje dag, men det är mycket viktigt att både köparen och säljaren förstår exakt vad de undertecknar när de godkänner ett internationellt försäljningsavtal.
Dessutom fastställs i vissa Incoterms om lasten måste vara försäkrad. Att inte förstå Incoterms innebär att du kan få en mycket större transportkostnad än vad som ursprungligen planerats. Incoterms är och bör därför alltid beaktas när man beräknar fraktsatser .
CFR, CIF och FAS Incoterms kräver till exempel att köparen betalar samtliga kostnader i destinationshamnen och organiserar transporten från hamnen till slutdestinationen. Omedvetna köpare kan anta att försändelsen kommer att levereras till slutdestinationen och får då en otrevlig överraskning när försändelsen anländer till destinationshamnen.
Exempel:
För en försändelse från London till Shanghai innebär Incoterm CIP Shanghai att den brittiska säljaren kommer att ansvara för transporten av varorna till den destinationen som köparen har angett, i det här fallet Shanghai. Risken överförs dock till köparen först när varorna lastas från säljarens lokaler. Enligt CIP Incoterm måste säljaren även försäkra varorna under transitering till köparens fördel.
Om varorna råkar vara skadade vid ankomsten, ersätter säljarens försäkring köparen, eftersom det stod så i CIP-avtalet. Enligt CPT skulle dock köparen själv få stå för förlusten.
Det är alltså viktigt att förstå de Incoterms som gäller för din internationella försändelse. Vi måste därför förstå hur Incoterms läses och vad de betyder. Rent allmänt kan Incoterms grupperas i fyra kategorier enligt det ansvaret de lägger på säljaren och köparen:
Som framgår ovan, bör köparna alltid vara uppmärksamma på Incoterms när de anger leveranskostnader för alla typer av försändelser, oavsett om det sker på land, i luften eller till sjöss. Vissa Incoterms lägger mer ansvar på säljaren, medan andra kan verka mer attraktiva för säljaren. I vilket fall som helst, så lönar det sig att vara medveten om eventuella förseningar vid internationella transporter och alltid vara beredd på varje scenario, för att sedan kunna hitta den bästa lösningen.
Nu när vi har insett varför Incoterms är så viktiga samt hur de kategoriseras och används, är det dags att gå in på var och en av dem specifikt. Här finns alla Incoterms förklarade i detalj. Du kan hitta en praktisk och omfattande tabell över alla Incoterms med sina risker, kostnader och förklaringar här.
Förutom Incoterms, kan de som hanterar internationella transporter, särskilt när det gäller sjöfrakt, stöta på ytterligare villkor och förkortningar. En översikt över sjöfraktvillkor tillsammans med Incoterms finns på denna sida.
Dessa Incoterms är bekanta för alla internationella logistikoperatörer, handelsmän, tillverkare, exportörer och importörer. Varje Incoterm är en förkortning för typen av leveransavtal. Följande Incoterms 2020 gäller för alla transportsätt.
Säljaren gör varorna tillgängliga i sina lokaler, men köparen står för alla risker vid överföringen av varorna till slutdestinationen. Detta villkor innebär att köparen har maximal skyldighet och säljaren minimal skyldighet. EXW används regelbundet när man gör en första offert avseende försäljning av varor utan att några transportkostnader ingår.
Om parterna vill att säljaren ska vara ansvarig för lastningen av varorna och stå för riskerna och kostnaderna för lastningen, måste detta klargöras genom att lägga till konkreta formuleringar i försäljningsavtalet.
Säljaren levererar varorna, klarerade för export, på en angiven plats, inklusive säljarens egna lokaler. Varorna kan levereras till en transportör som anges av köparen eller till en annan part som anges av köparen.
Säljaren ansvarar för att lasta varorna till köparens transportör om leveransen sker i säljarens lokaler. Om leveransen sker på någon annan plats, anses säljaren ha levererat varorna när transporten har anlänt till den angivna platsen och köparen ansvarar för både lossning och lastning av varorna till sin egen transportör.
Säljaren betalar för transporten av varorna fram till den angivna platsen i destinationslandet. Varorna anses emellertid vara levererade först när de överlämnas till den första eller huvudsakliga transportören. Detta innebär att risken överförs till köparen vid överlämnandet av varorna till den transportören som finns på avsändningsplatsen i exportlandet. Säljaren har uppfyllt sin skyldighet när varor överlämnas till transportören, inte när de når destinationen.
Säljaren ansvarar för ursprungskostnader, inklusive exportklarering och fraktkostnader för försändelsen till den angivna bestämmelseorten. Detta kan vara antingen slutdestinationen, såsom köparens anläggningar eller en destinationshamn. Detta måste dock säljaren och köparen komma överens om.
Samma som CPT, förutom att säljaren är skyldig att teckna en försäkring för varorna under transiteringen. Enligt Incoterms 2020 kräver CIP att säljaren försäkrar varorna till 110 % av avtalsvärdet. Återigen har säljaren här uppfyllt sin skyldighet när varorna överlämnas till transportören, inte när varorna når sin destination. Risken övergår från säljaren till den första transportören vid överlämnandet av varorna.
Säljarens skyldighet är uppfylld när varorna är klara för lossning till den inkommande transporten på den angivna destinationen. Köparen står för kostnaderna och riskerna vid lossningen av varorna, ordnar importtullklarering och importskatter, om så behövs.
Säljaren är skyldig att leverera varorna och lossa dem på den angivna bestämmelseorten. Säljaren står för alla transportkostnader, inklusive exportavgifter och frakt, lossning från huvudtransportören i destinationshamnen samt destinationshamnavgifter och tar på sig alla risker fram till ankomsten till destinationshamnen eller terminalen.
Säljarens skyldighet är uppfylld när varorna lossas på angiven destination och bär risken fram till ankomsten till destinationshamnen eller terminalen. Samtliga avgifter efter lossning (t.ex. importtullar, skatter, tull och vidaretransport) ska betalas av köparen. Det är dock viktigt att notera att eventuella försenings- eller överliggningsavgifter på terminalen betalas vanligtvis av säljaren.
Säljaren ansvarar för att leverera varorna till den angivna platsen i destinationslandet och betalar alla kostnader för att föra varorna till destinationen (inkl. importtullar och skatter). Köparen ansvarar för lossningen. Risken överförs till köparen vid leveransen av varorna på den angivna bestämmelseorten.
DDP kräver att säljaren är medveten om eventuella tullar, skatter och regler i köparens land och bör därför användas med försiktighet.
Dessa är de fyra Incoterms 2020 för internationell handel, där transporter sker helt och hållet på vatten.
Det bör noteras att dessa Incoterms i allmänhet inte är lämpliga för försändelser i containrar för sjöfrakt. Detta beror på att risken och ansvaret överförs när varorna lastas ombord på fartyget – i containrar är det omöjligt att bedöma varornas skick vid denna tidpunkt.
Försändelsen anses vara levererad när varorna placeras längs med köparens fartyg i den angivna utskeppningshamnen. Detta innebär att köparen står för kostnaderna och riskerna från det ögonblicket. FAS kräver att säljaren klarerar varorna för export som standard. För alternativa arrangemang bör försäljningsavtalet ändras.
Säljaren står för alla kostnader och risker fram till dess att varorna lastas ombord på fartyget. Säljarens skyldigheter omfattar tullklarering för exporten av varorna i avgångslandet.
Säljaren betalar för transporten av varorna fram till den angivna destinationshamnen. Risken överförs till köparen när varorna har lastats ombord på fartyget i exportlandet.
Säljaren ansvarar för ursprungskostnader, inklusive exportklarering och fraktkostnader för transport till den angivna hamnen. Avsändaren ansvarar inte för leverans till slutdestinationen från hamnen eller för tecknande av försäkring.
Säljaren är ansvarig tills varorna har lossats från däck i destinationshamnen. Säljaren måste ta hand om tullklarering, huvudtransport till destinationshamnen och försäkring för varorna. Säljarens leveransskyldighet upphör vid överlämnandet av varorna till transportören.
Incoterms ger viktig information om kostnader och ansvar för internationella transporter. Det är viktigt att uppmärksamma Incoterms både när du får offerter från försäljare eller tillverkare samt vid transport- och logistiktjänster.
Att inte känna till Incoterms kan utgöra skillnaden mellan att få sin försändelse levererad i tid kontra att behöva betala extra leveranskostnader eller organisera leveranser själv för de sista kilometrarna.
Table 1. Incoterms 2020.